Redan de gamla grekerna...

Redan i det antika Grekland så var det någon snubbe som kom på det här med att allt är relativt. Att man inte uppskattar hur det är att vara frisk förrän man varit sjuk etc. Om jag inte minns helt fel så var det detta som kom att kallas för skepticism, men jag kan ha rört ihop det. Hur som helst så känns ju detta ganska självklart, men oj vad det blir påtagligt när man fått barn. Det har alltid varit lite småtråkigt att gå ner och tvätta, men plötsligt är det rena himmelriket om man får chansen att gå ner till tvättstugan utan att vara ackompanjerad av ett skrikande barn. Av den anledningen tvättar jag ofta på morgnarna så att jag kan gå ner innan Tobbe hunnit åka till jobbet. En annan sak är att man verkligen, verkligen uppskattar när folk öppnar dörrar åt en. Det är så otroligt mycket jobbigare att ta sig in genom en dörr med barnvagnen helt själv. Annars kan man ju nästan tycka det är löjligt ibland när folk håller på och öppnar dörrar. Sen har det slagit mig att man blivit så van vid att allt tar så lång tid att man inte orkar stressa upp sig för att man måste gå en omväg någonstans bara för att komma in med vagnen. Normalt sett hade jag blivit jätteirriterad, trots att man ju har det så mycket lättare. Och tänk vad lycklig man kan bli bara av att få äta sin frukost i fred, eller dricka sitt kaffe. Eller få skriva i sin blogg.