måndag 29 september 2008

Lägenhetsstyr-och-ställ

Nu har jag inte bloggat på en hel vecka. Det beror på att vi bestämde oss för den lägenheten vi tittade på trots allt. Vi lyckades förhandla med tillträdesdatum så att det inte blir förrän nyår, och då har vi bra med tid att sälja vår lägenhet. I måndags tittade vi på den ännu en gång och skrev sen kontrakt på kvällen. Sen var det full fräs så fort vi kom hem med att börja få ur saker ur vårt sovrum så att det kan målas. Tapeten var gul-orange med blå, orangea och vinröda prickar så det måste målas vitt för att bli attraktivt för många spekulanter. Sagt och gjort, Tobbe målade under tisdags- och onsdagskvällarna och så var det klart! Fint blev det också! På torsdagskvällen anlitade vi en mäklare. Det ingick rådgivning beträffande homestaging och de kom till oss redan på fredagen, så nu har vi fått en hel del tips på vad som ska göras i alla rummen inför fotografering och visning. Köket som är i rött behöver målas också så det ska deras målare göra nu i veckan. Det blir någon grå nyans som ser vit ut. Ojoj, vad stressigt det har varit hela veckan. Har inte sovit något vidare heller - har tänkt på alltifrån färgen på badrumsmattan till vad vi kan få ut för lägenheten. Men det ska bli skönt när det blir ordning på allt.

Höst på Frösön

Elina har så äntligen fått träffa sin farmor och farfar efter 80 mils resa i bil. Det gick bra, vi stannade på vägen hos hennes faster med sambo. Här på Frösön är det underbart höstväder och vackra träd. Kallt dock, man behövde verkligen vantarna på sig, och de varmfodrade stövlarna, när vi tog en långpromenad förut. Egentligen hade vi tänkt oss en tur till stan för att köpa lite grejer som behövs för att fixa till hemma inför visningen av vår lägenhet (badrumsmatta, kuddar, ljuslyktor), men Elina jätteprotesterade när vi skulle sätta henne i bilbarnstolen så det var bara att glömma (hon hade visst lite ont i magen och kräktes sen). Men å andra sidan så var det ju toppen att ta en promenad istället. I vagnen somnade hon snabbt och gott. Det får bli inhandling imorgon istället!

lördag 20 september 2008

Lägenhetsproblem

Större lägenhet behöver vi snart, även om det än så länge funkar förvånansvärt bra i tvåan där vi bor. Hur som helst så var vi ju på visning i veckan, av en stor trea som inte fick oss att falla totalt (minus: bottenvåning, svårt att dela av, lite märkliga inbyggda garderober, dumma färger i köket, inte lika mysigt läge som nu. Plus: stora ytor, balkong med fin utsikt, mer centralt, låg månadsavgift, garageplats), men inte kändes helt fel heller. Nu har vi fått chansen att få lägenheten till utgångspris utan budgivning och måste bestämma oss på måndag. Svårt! Och så dök det upp en trea igår kväll i vår trappuppgång! Lite mindre yta, lägre pris, som säkert går uppåt, och högre månadsavgift. Men inga konstiga inbyggda grejer eller färger. Vi stormtrivs i vår förening och vill gärna bo kvar, men har ju inte ens varit på visning än, och hur skulle en ev budgivning sluta? Tror nog att jag trots allt lutar mer åt denna eftersom vi inte har bråttom, och om det inte blir den heller så får vi mer tid att fixa lägenheten vi bor i nu.

För vila och bus



Den fina lilla hängmattan som Elina ligger i har hon fått från sin faster med sambo. Den har stått här ute på landet så att vi skulle ha ett ställe vi kunde vagga henne i när det behövdes, och denna helgen har hon verkligen börjat uppskatta den. Bl a kunde vi äta middag samtidigt igår tack vare denna uppfinning. Nu tar vi med den hem för den verka funka bättre än gungan vi har i lägenheten.

torsdag 18 september 2008

Trött

Idag är jag trött. Låg vaken lite för mycket inatt och Elina har varit vaken mycket idag, utom när vi var ute och gick och då kunde jag ju inte vila. Positivt är dock att hon har sovit 7-8 timmar i sträck de senaste nätterna, tills hon vaknar första gången någon gång vid 3-4-tiden på morgonen. Lägenheten är fortfarande en röra och allt man gör blir halvgjort, eftersom Elina alltid tröttnar på att vara på ett visst ställe efter ett tag, så då får man byta rum och börja göra något annat istället samtidigt som man underhåller henne. Men huvudsaken är att det finns något sätt att hålla henne nöjd, och de sätten blir fler och fler nu tycker jag. Hon vill dock alltid ha någon av oss inom synhåll. Just idag känner jag mig i alla fall nöjd med att hon har fått mycket tid med mig, man måste ge henne såna dagar ibland. Låta henne bestämma rytmen.

onsdag 17 september 2008

Stadsbesök

Idag har jag varit på stan med Elina. Eller med barnvagnen, kanske jag skulle säga. Det var en intressant upplevelse och fick mig att inse varför en del har såna där käcka små trehjulingar att transportera sina barn i. Jag har krockat med diverse människor i och utanför stolar och fåtöljer, massor av dörrar, en hel del klädställ samt haft otaliga hissdörrsproblem och även problem att komma ur en hiss i tid. Jag vågade inte ens chansa på att ta rulltrappan som en del så smidigt gör. En annan intressant upptäckt var att man får inte ha bråttom på toaletten, för det kan ju vara så att den enda toalett, om det finns någon, där man får in en barnvagn är upptagen en bra stund och själva lås/betalningsanordningen kanske inte fungerar just när det är min tur. På Åhléns finns dock ett väldigt bra amningsrum med toalett, det tackar vi för! Fast det blev en hel del krockar där också, med andra barnvagnar. Hur som helst så har dagen resulterat i några bra tyginköp för kuddar och dekoration, och dessutom har jag hittat en snygg ryamatta som jag tror skulle passa perfekt ihop med den terracottafärgade soffan, detta är ju annars något som krånglar till det hela rent färgmässigt. Nu hoppas jag att den finns på Matt-landet där jag har 20% rabatt :) Sen tittade vi på en lägenhet som vi inte är helt övertygade om. Det var en stor 3:a som tyvärr är lite svår att dela av så att man får ett bra arbetsrum, och där det fanns lite konstiga (om än fina) snickerier och inbyggda garderober de hade gjort själva. Annars kändes den väldigt luftig och bra. Men för varje lägenhet vi inte fastnar för, desto mer tid att få ordning på denna...

tisdag 16 september 2008

Uj, vilken röra!

Imorgon ska vi kolla på en lägenhet vilket gjorde att vi satte lite fart med att få ordning här hemma inför en eventuell försäljning. Men vägen till ordning går ju genom en fruktansvärd oordning. Jag har tillbringat dagen med att försöka få balkongen att se någorlunda trivsam ut (Elina har legat och tittat på och det har funkat jättebra) men bara kommit fram till att vi saknar en massa dekoration för att få till det. Diverse möbler och hyllor i lägenheten är tömda och står och väntar på att bli flyttade någon annanstans. Innehållet i dem har hamnat i några flyttkartonger som står ivägen. Nu har jag precis tömt innehållet i några lådor i vardagsrummet på golvet för att kunna ha CD-skivor i lådorna,eftersom vi gjorde oss av med ett CD-ställ. På balkongbordet står en massa pynt framme som jag förgäves försökt få att passa in. Inget är bara tillräckligt fräckt! Har surfat omkring på nätet efter sånt som behövs men inte blivit riktigt nöjd. Man får ju se detta som en investering, men jag tycker ändå att allt är så hemskans dyrt. Snart öppnar en inredningsbutik härnere på hörnet, ska bli spännande att se vad man kan hitta där. Man har ju sett på nätet hur snyggt stylade de andra lägenheterna de sålt här har varit, så standarden är satt så att säga...

Vanlig syn


Vanlig syn hemma hos oss på kvällarna: Liten tjej som bara trivs omkringburen på en axel.

Fåtöljmys

Här i skinnfåtöljen gillar Elina att sitta och lata sig. Det är väldigt bekvämt för oss också, för man har händerna fria. (Synd att bilden blev lite kass)

måndag 15 september 2008

Elitseriepremiär


Förlåt alla ni i min närhet som är eller har varit HV-fantaster, som ni kan se hade jag ingen talan i denna fråga. Fast jag tycker nog inte att hon ser helt nöjd ut.

Hungrig

Nu har jag ätit två omgångar pasta som blivit kvar sen i fredags. Varför är jag fortfarande hungrig?!

Det här är inte Elina


Snälla, säg att det här är likt nu då! Det är nämligen jag när jag var 2 mån, i min kära, tyvärr numera bortgångna, mormors famn.

Litet troll

Elina är ett litet troll, tyckte läkaren idag när jag var på efterkontroll. Senaste gången denna läkare såg Elina, fast på en bildskärm, så var hon bara 5 cm lång, så jag kan förstå att hon blev lite förvånad. Det var lite krångligt att bli undersökt, för Elina ville vara med hela tiden. Jag fick hålla i henne medan en läkarstudent som stod bredvid underhöll henne med miner. Det gick bra till sist. Läkaren var jättegullig och hade tagit sig tid att läsa igenom min journal, så hon visade på Elinas huvud hur hon hade legat i mig och därmed varför förlossningen blev som den blev och slutade i kejsarsnitt. Jag hade inte fattat det förut på det sättet. Skönt att prata om det med någon när man har lite distans till det hela, jag tyckte nog att förlossningen var ganska traumatisk även om den ju slutade väl till sist.

Sen passade jag på att väga henne också när jag ändå var i rätt byggnad, nu väger hon 5160g. Jag tog fram mitt gamla album för att jämföra med mig själv (eftersom mamma sagt att jag var så liten) och när jag var lika gammal, 10v, så vägde jag 5050g. Det är nästan precis alltså!

Nu modebloggar jag också


Som ni märker har den här bloggen ambitioner att vara lite allt möjligt, fast framförallt en mammablogg. Nu tänker jag göra allvar även av modebloggandet med den här bilden på ett jättegulligt set Elina fick av företaget jag jobbar på när jag var inne där och fikade (det var helt oväntat, jag blev så glad!). Är det meningen att man ska ha dessa två ihop eller var för sig, med tanke på att den ena är randig och den andra prickig? Som ni märker har man lite andra problem nuförtiden än när man jobbar...

söndag 14 september 2008

Glad gymare


Så här glad var Elina igår när hon lekte med sitt babygym, en grym uppfinning!
Idag märkte vi för första gången att hon gjorde rejäla försök att vända sig från rygg till mage, åt höger sida. Oj, vad hon kämpade och kämpade, men till sist fick jag hjälpa henne istället, för hon ville ju så gärna över. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan hon gör det själv.

Byråstrul

Idag var vi på landet och ställde av lite pinaler som vi vill bli av med här hemma, och på vägen hem stannade vi på IKEA för att köpa en ny byrå till sovrummet (underbart!). Har aldrig tänkt på det förut, men förmodligen har alla andra kommit på att det inte är särskilt smart att gå där med barnvagn, och det är det verkligen inte. Inte bara för att den tar plats, utan för att en av oss hela tiden är upptagen med att köra vagnen som man ändå inte kan packa något vidare på. Dessutom började Elina krångla också förstås, så att den andre personen som hade fria händer fick bära henne. Alltså, hur ska man kunna köpa några möbler då? Vet inte hur vi fick till det, men det gick till sist. Hon somnade igen i vagnen och Tobbe lyckades på något magiskt sätt krångla upp den supertunga byrån både på IKEA-vagnen, upp i bilen och upp till lägenheten. Nu är den ihopmonterad och redan fylld med kläder. Den svalde 1 gammal byrå plus en halv köpmansdisk. Härligt!

fredag 12 september 2008

På mage


Det börjar likna något nu det här med magläget. Nu kan hon hålla upp huvudet en stund, förut så ville hon inte ligga på mage alls.

Gröna fingrar


har jag inte som ni ser. Det här är ju bedrövligt.

Det...


...fick bli en Espresso istället. Så nu börjar jag bli mig själv igen.

Vimsigt

Man kan bli lite distraherad när man har ett spädbarn på golvet som man måste underhålla hela tiden. För några timmar sen gjorde jag en frukost-cappuccino som jag tyckte smakade lite konstigt och svagt. Nu känns det som om jag fortfarande behöver en cappuccino för att vakna till, så nyss insåg jag att jag inte hade laddat nytt kaffe i maskinen, utan bara kört på med det gamla som satt i! Och nu är mjölken slut så jag kan inte göra en ny. Typiskt.

torsdag 11 september 2008

God Natt!


Bilden blir visst lite dålig pga mobilkamerans lampa...

tisdag 9 september 2008

Försäkrad under protest

I förra veckan ringde en kille och ville boka in en försäkringsrådgivning från Skandia, angående barnförsäkring. Eftersom jag redan har gravidförsäkring där och tänkte att det är bäst att jag tar tag i detta, så bokade jag en tid. Så idag skulle jag träffa rådgivaren på konditoriet härnere. Elina somnade en kvart innan, perfekt tänkte jag. Jag gick ner, beställde en paj och satte mig vid bordet, för jag behövde äta lunch. Rådgivaren R dök upp, var allmänt stressad och satte igång sin rappakalja. Min paj kommer och jag blir lite distraherad då jag ska både äta paj och lyssna på honom på en gång. Han hade MYCKET att säga. Men det gick ändå OK. DÅ VAKNAR ELINA. I några minuter är hon nöjd med att ligga i vagnen, men sen går det inte för sig länge. Jag tar upp henne i knät och det går bra ända tills hon får syn på R, för då blir hon livrädd och börjar skrika. Jag försöker med att köra vagnen fram och tillbaka medan R pratar på. I röran lyckas jag på något sätt bestämma mig för att skriva under en ansökan, då jag blivit försäkrad om 30 dagars ångerrätt, 50% rabatt första året samt att Elina är försäkrad redan från midnatt. Dessutom verkar försäkringen bra. För att underlätta allt, för jag har ju mina händer upptagna med Elina, börjar R ställa frågor och kryssa i så att jag slipper. Sen erbjuder han sig att rulla vagnen medan jag fyller i några saker. Inget funkar egentligen och jag blir tvungen att ta upp Elina igen. Under vilda protester så blir hon till sist försäkrad, dvs om ansökan går igenom. Hela denna tiden har jag noterat att en annan gäst på cafét sitter ganska nära och förmodligen blir störd. När R har gått, jag har ammat Elina och äntligen fått äta upp min kalla paj (tänk er att ta hand om ett skrikande barn, skriva under försäkringspapper och äta paj samtidigt) säger jag till denna gäst att jag är ledsen om vi har stört och ber om ursäkt. Jag noterar att han sitter och skriver på något. "Ingen fara", säger han, "Om inte annat så har ni gett mig inspiration".

Sockar



Här är en samling gulliga sockar som Elina har fått. De som inte är gula kom från Tobbes moster Marianne på posten igår, tillsammans med ett väldigt rart brev. Jag är så överväldigad över hur omtänksamma alla är, köper eller gör presenter och skickar fina kort att de är så glada för vår skull. Jag har blivit tårögd många gånger! De gula små sockarna köpte min bror Samuel när han var i Georgien i somras, som tur var hann han hem innan kriget bröt ut. Det är nog den mest långväga presenten, fast hon har fått en body från Harrods i London också :)

Pappa på pappret

Nu på morgonen var vi på familjerätten för att skriva under faderskapet. Jag hade hört flera lustiga stories om detta, så jag kunde inte låta bli att vara lite full i skratt under tiden vi var där. De hade, utifrån födelsevikten, räknat ut att konceptionstiden skulle vara någon gång mellan 19/9 och mitten av november, och vi var tvungna att kryssa i att vi varit sammanboende under hela den tiden, och även skriva hur länge vi bott ihop. Vi skrev på flera papper och det kom även in en person till för att bevittna Tobbes underskrift. Men vi fick inga konstiga frågor, som tur var, för då hade jag nog haft svårt att hålla mig för skratt! Sen skrev vi också under på att vi ska ha gemensam vårdnad. Efter detta tog vi oss friheten att fira med en latte på 7-11.

måndag 8 september 2008

Förlåt

Förlåt, Tobbe, för att jag flyttade sängarna i sovrummet som vi kanske inte riktigt var överens om, istället för att ta hand om disken :)

Förmiddag på köksgolvet


Så här ser jag ut i min body från farmor och farfar när jag tittar på mamma som gör cappuccino. Måste få vara med hela tiden, annars blir jag uttråkad.
/Elina

söndag 7 september 2008

Inredningstankar...

När man är hemma mycket får man en massa idéer om allt man vill göra hemma. Och vi tänkte så här - vi måste ju flytta någon gång till något större. Då måste lägenheten stylas för att man ska få ett bra pris. Varför lägga 15000 på att någon gör en styling med grejer som man inte får behålla? Det är väl bättre att lägga lite pengar på det redan nu och behålla grejerna så att man får njuta av dem istället. Vi hade en mäklare här i början av sommaren som tipsade om att byta ut spisen och måla vitt i sovrummet, och så ska ske. Men förutom detta finns det en hel arsenal av saker som jag skulle vilja göra:
* Flytta byrån i sovrummet till landet och ersätta den med en mycket större från IKEA. Men vi måste vända på sängarna för att den nya få plats...
* Tömma köpmansdisken, som pga av barnvagnen numera står i vardagsrummet där ett fint halvbord ska vara, vilket nu står i fönstret och bara ser för mycket ut, lägga innehållet i den nya byrån och flytta ut även köpmansdisken till landet så länge
* Byta ut gardiner, tavlor och matta i vardagsrummet och sovrummet
* Ta bort sockerlådor (med hundratals kassetter med inspelade Tracks från 80-talet!) och en av plastväxterna på balkongen
* Ta bort alla CD-ställ och ersätta med något vettigt som helst inte syns. Just nu har vi CD-skivor i tre olika ställ på tre olika ställen, plus tre lådor i bokhyllan som står på ett fjärde ställe. Och alla ställena blir fulla hela tiden...

Just nu är den här lägenheten någon sorts uppsamlingsplats för allsköns bråte, kläder, sladdar, böcker, tidningar och möbler som faktiskt till och med står på varann. Det stora skrivbordet fick vi ta bort för att få plats med Elinas säng, och skivan står bakom en dörr med risk för livet varje gång man passerar. Vi har inte plats för den någon annanstans. För att inte tala om strykbrädet som förut stod där och höll på att ramla över Lovisa igår, eftersom det hade hamnat i köket i brist på plats. Nu står det istället och ser fult ut på balkongen, där det inte alls passar. Det här inlägget är väl mitt sätt att skrika ut min frustration över röran här hemma...det kanske inte är så konstigt att man helst går promenader eller tar en fika någonstans på dagarna?! Jag tycker nog mest bara det är dråpligt just nu, men det skulle ju kunna bli så fint här om vi fick till det!

Helt hysteriskt

Följande saker kan få Elina helt hysterisk:
* Att inte få mat när hon är hungrig
* Att bli erbjuden mat när hon inte vill ha
* Att man tycker att man, fortfarande med henne på axeln, har rätt att få sätta sig ner när man gått omkring med henne en lång stund
* Att ligga i vagnen när man hellre vill vara på en axel
* Att ligga i en vagn som rör alldeles för lite på sig, eller inte alls
* Att behöva rapa
* Att man närmar sig sovrummet med henne när hon inte har lust att sova
* Att man alltför länge pysslat med något som inte involverar henne

Visst är det jobbigt, men samtidigt är det ganska komiskt och ibland kan vi inte låta bli att bara skratta åt hennes utbrott bara för att man sätter sig ner eller råkar gå in i fel rum. Hon vet liksom inte hur bra hon har det! Dessutom är hon ganska söt när hon är arg...

Just idag har det varit väldigt jobbigt ända sedan vi kom hem efter en promenad vid fem, och det började väl redan under promenaden. Det har blivit två promenader till ikväll bara för att lugna ner henne. Men nu verkar hon ha somnat i alla fall, och jag hoppas hon gör så i några timmar framöver nu tills hon vill ha mat.

En filosofisk betraktelse om tid

Jag har länge funderat på det här med tid, eller kanske snarare stress. På mitt före detta jobb, som jag slutade i februari, arbetade jag med support och hade kontakt med väldigt många människor varje dag, framförallt per mail men även på andra sätt. Den sista tiden var jag stressad precis hela tiden och märkte också att det gick ut över mina sociala kontakter på fritiden. Det jag hade särskilt svårt för var när folk hörde av sig helt oplanerat och ville ses, för det kändes som att jag alltid ville ha tiden till att bara vara när jag inte hade något planerat. Och då har vi ändå haft ganska lugna helger. Jag undvek ofta att svara i telefon för att jag helt enkelt inte orkade. En bidragande orsak till detta är också att det alltid ringer så mycket telefonförsäljare.

Under våren när jag hade ett lugnare jobb med färre kontakter märkte jag att jag inte alls var lika stressad längre, och speciellt inte på jobbet. Det kändes aldrig störande när någon ringde eller dök upp och ville ha hjälp med något. Jag har i flera år funderat på om det är så att man blir mer stressad ju fler människor man har att göra med varje dag och våren stärkte definitivt min misstanke. Men det som helt övertygat mig är den här mammaledigheten. Plötsligt tycker jag det är jätteroligt när någon ringer och bara vill titta in en stund helt oplanerat, och jag kollar själv med andra på kort varsel om de vill ta en promenad eller bara ses. Det är toppen att kunna göra så! En dag var det två som hörde av sig om lunch när jag redan väntade besök av en tredje, och det kändes väldigt roligt. Det har tom gått så långt att när det ringde en sån där jobbig telefonförsäljare från Skandia som ville boka in ett möte angående barnförsäkringen så fick han göra det, för jag tänkte att det är lika bra att avsätta en stund till det så att jag blir informerad och kommer igång med de funderingarna. Men det hade jag aldrig gjort för ett år sen. Jag hade skällt ut honom efter noter, hänvisat till Nix-registret och låtit allmänt irriterad.

Allt detta gör nästan att jag har lust att skriva en bok. Jag hade aldrig kunnat tro att skillnaden var så enorm, dels mellan två jobb, dels mellan att jobba och vara mammaledig, för jag tycker nog att jag är ledig, trots att Elina ofta är gnällig på dagen och kräver en del uppmärksamhet. Men tills boken blir skriven, för det blir den nog aldrig, kan jag i alla fall konstatera följande:
* Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få en dräglig jobbsituation som inte går ut över resten av livet.
* Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få vara helt lediga en längre tid.
* Den stress man känner står, bl a, i direkt förhållande till antalet kontakter med människor man har varje dag. Detta stärks ytterligare av att jag känner ett sug efter kontakter med andra nu när jag är ledig.

Det är en lycka att få barn, men det är också en lycka att få den här möjligheten att använda tiden till att göra något för sin egen skull!

Söndag

Familjen sover tupplur, efter en tidig morgon. Det borde jag också egentligen, men jag kan inte så jag gick upp igen efter en stund. Tyvärr har jag ryggont mer och mer på nätterna och det är jobbigt, så jag blir väckt både av det och av att Elina vill äta. Men jag är ändå så glad att hon är lugn på nätterna och oftast inte säger ett knyst förrän frampå morgonen, för man skulle nog inte rikigt orka med att gå upp och bära omkring på henne. Denna helgen har Tobbe tagit upp henne på morgonen så jag fått ligga till nio i alla fall och därmed fått lite mera sömn. Väldigt skönt! Hon tycker oftast att det är morgon vid 6-7 någonting. Ibland kan man ha henne i sängen en stund men ibland så funkar inte det och då får man gå upp. Men oftast så har man ju möjlighet att sova en stund på förmiddagen sen, hon brukar ta en längre lur då. Nu har hon t ex sovit i över två timmar.
Igår var min bror med familj här så att kusinerna fick inspektera varandra lite grann. Det var jättemysigt att ses över en fika. Jag plockade fram pyssellådan och gjorde julkort med 3-åriga Lovisa. Ja, hon ville göra julkort så då fick det bli så! Det blev mycket glitterlim och allsköns stämplar i olika färger.
Sen när de hade åkt hade vi en photo session med Elina som var på ett strålande humör när hon låg på balkonggolvet medan vi åt. Fram med kameran och så fick vi en massa fina bilder. Det har blivit en ny hobby nu - att ta en massa kort på henne. Väldigt kul motiv att testa den digitala systemkameran på! Tyvärr hamnar alla bilder på Tobbes dator så jag kan inte på ett enkelt sätt bara lägga ut dem här. Det kommer...
I fredags åt jag lunch med en jobbarkompis och fick den senaste rapporten från kontoret. Jag och Elina ska in dit och fika på torsdag, ska bli kul att träffa alla. Det är skönt att det är så nära, 20 minuters lagom promenad.
Vädret är lite gråtrist idag så jag vet inte vad det blir för aktivitet när de andra vaknat upp. Jag var på biblioteket härom dagen och köpte en bok med Stadsvandringar som man kan gå själv. Kanske kan det bli något sånt. Eller museum eller något. Vi får se, ut måste man!